Vill du, så går det

Nu har det gått mer än två månader och smekmånaden börjar att lida sitt slut. I grund och botten är jag är oerhört ödmjuk, rar och go människa som vill att världen ska må bra. Men nu är det tammetusan dags att sluta att skylla er ifrån er. Ja, er, du som sitter här och tvekar, eller letar tips på genvägar för att slippa göra något själv.

Jag har varit en lat jävel som lurat mina nära men framför allt mig själv länge att jag vill gå ner i vikt, jag vill fortsätta att träna (börja gjorde jag 1gång i månaden) jag vill sluta röka, jag vill starta företag, jag vill göra en svensk klassiker, jag vill byta jobb.

Sen har ursäkterna kommit. Den ena sämre än den andra. "Jag kan inte träna på grund av hälsporre och dåliga knän, jag är inte mentalt redo att sluta röka, jag kan inte utöva min roll som hälsocoach som egenföretagare då jag röker och är tjock, jag kan inte göra en svensk klassiker då jag behöver gå ner i vikt, sluta röka och börja träna, jag hittar inga passande jobb att söka" och de här: på måndag ska jag sluta, ny månad, nya tag och den värsta som nästan ger mig utslag, nyårslöftet- nytt år, nya möjligheter.

What a load of BS! (bullshit) - nog tror jag att någon känner igen ursäkterna? Vill man, så går det och om det inte går omedelbart, så hittar man på lösningar. Vill man inte så hittar man ursäkter. Vist, det kan finnas en underliggande, djup problematik med exempelvis ätstörningar, sockerberoende eller andra fysiska sjukdomar men även där finns det allt som oftast hjälp att få. Notera även att detta inlägg riktar jag till vuxna och inte barn.

Vi gör så mycket annat i livet, för att vi vill, där hittar man inga ursäkter. Där finns inga utmaningar eller betänksamhet. Man bara gör det. Jag sitter inte och och bloggar "skit snack" och om man läser tidigare inlägg har jag haft en drös med utmaningar dessa månader, men något som aldrig sviktat är min vilja att komma tillbaka till mig själv, för närvarande med hjälp av strikt diet, lchf.

Du ska veta att jag har ett gäng misslyckanden/motgångar/utmaningar bakom mig och alla är på ett eller annat sätt tacksamma erfarenheter/kunskaper idag. Det jag har burit med mig är: det finns inga genvägar, ingen kan göra jobbet åt dig. Du måste bestämma dig, du måste engagera dig, du måste lägga ner energi men, du kan alltid ta hjälp.