Hörrni, det är skit svårt att äta "mat" till frukost. Jag testade att äta ett kokt ägg med majonäs på, huuuh, jag hulkade och var inte långt ifrån att spy! Jag åt en kopp av blåbärsröran och det med ägget var lite för lite till frukost för att stå mig på i 5,5timmar.
Dag 2, nu får jag äntligen sätta mig ner och äta lunch, champinjon- och köttfärsgratängen från igår, även denna rätt är godare än igår. Är det så att fet mat blir extra god när den får gotta till sig en dag?
I natt låg jag vaken och kunde inte för mitt liv somna, jag låg inte och tänkte för mycket som förr var orsaken. Är det så att man kan få lite sömnsvårigheter när man börjar med LCHF? En sak som höll mig vaken var smärtan hälen som pulserade.
Det märks att jag belastar foten men än jag bör. Idag har jag förbannat jävla ont och "satt ner min fot" till arbetsgivaren och gav förslag på andra arbetsuppgifter, samt att jag har tid hos doktor Fast på torsdag.
Jag måste ta bort min våg, jag väger mig varje morgon, nästan sol en tvångstanke och resultatet av det blir att jag kan skutta av lycka en morgon när det är 1-minus och sucka morgon därpå. Nu krymper det neråt sakta med säkert, men jag vill slippa bergochdalbanan av känslor varje gång jag ställer mig på vågen.
Det är ändå bättre att mäta sig. Ett vågfritt hem kanske vore något?
Nu lider lunchtimmen mot sitt slut så vi hörs sen.
/A
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar