Det är sju månader sedan som jag bestämde mig, verkligen bestämde mig att ändra på min dåvarande livstil som innehöll att sitta i soffan och äta godis och fara med löften till höger och vänster om att "ta tag i mitt liv" var och varannan dag.
Jag gjorde några halvhjärtade försök med att snåla på intaget av mat med hjälp av bland annat modifast, jag började som smått och promenera, sen lite jogg och då kom hälsporren som ett brev på posten och då slutade jag att motionera och åt ännu mer godis och blev än mer lat- om den var möjligt.
16december började jag att äta Lchf- strikt dessutom, jag åt max 10g kolhydrater/dag och bra med fett. Jag tappade vatten, blev makalöst pigg, fick mindre uppsvälld mage, sov bättre, fick jämt blodsocker (jag var en riktigt tjurpuppa när jag blev hungrig) och jag började att gå ner i vikt.
Jag har lärt känna min egna kropp och jag har verkligen lärt mig vikten av mängden mat på tallriken. Jag äter mer än hälften så mycket mat nu jämfört med tidigare. Mat har fått en annan innebörd och är nästan inte alls förknippat med känslor som förut. I förrgår åt jag min favo-frukost, bäggcon (ägg och bacon) men blev lite förvånad över känslan det gav.
Jag känner mig "mätt" på fett. Det kan ha och göra med att det är sommar, jag vill ha färsk mat, lätt mat, jag vill ha mer sallad och mindre fett. Jag vill äta jordgubbar, fil, kräm, blåbär, hallon, melon och sådant. Jag saknar inte de typiska kolhydratsbomberna, så som potatis, pasta, ris, vitt mjöl och socker. Men jag vet inte om jag kan påstå att jag åter lchf nu, snarare lc- low carb.
Jag vill inte utge mig för att äta lchf, när fettet saknas. Jag vet inte om jag behöver en etikett på min kost. Jag äter det jag vill äta nu, jag har inga "får inte, bör inte" och istället nya "jag vill inte". I slutändan handlar allt om mängd och jag vill inte tillbaka till trötthet, surpuppebeteende, uppsvälld mage och allt annat skit som vitt mjöl och socker ger mig.
Jag tror att det är såhär, jag börjar att hitta en balans och trygghet i kosten och lägger inte ner lika mycket engagemang och tanke, det går av bara farten. Det mina vänner, är lycka och en enorm frihet. Och med det sagt, jag vet till 100% att jag aldrig kommer att behöva göra en gastric bypass, det var en sista utväg men inte längre. Snart närmar jag mig -20kg , bara 1,6kg kvar, vilken grej!
Våga vägra gastric bypass OM det finns andra vägar att gå!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar