Extrema fjällvandringar

Jag har i min tanke alltid varit tjock, jag har alltid varit tjejen med tydliga höfter och stora bröst. Som yngre vill jag också vara den där populära tjejen som hade en rak, enkel kropp, inga tydliga höfter och små nätta hallon till bröst, men när jag blev äldre kom detta att ändras på. Jag gillade mina stora bröst men inte mina höfter.

Det finns en en ålder med en vikt som jag vet att jag var 100% tillfreds med hur jag såg ut och då var jag 18 och det varade knappt en sommar och då vägde jag som mest 71kg. Nu blir jag 32 år och är fortfarande inte nöjd. Jag väger 28kg för mycket- tror jag. När jag för en gång skull tog tag i min övervikt satt jag ett mål om att gå ner till 72kg, alltså minus 50kg.

Själva vikten på vågen spelar mindre och mindre roll, jag vill gå ner så pass mycket i vikt att jag är är nöjd. För att jag ska vara nöjd behöver jag kunna utföra vissa moment, ett av dem är att kunna handla vilka kläder jag vill, jag vill stolt kunna bära upp en bikini utan att något hänger men mest av allt så vill jag gå ner så pass mycket att jag kan/klarar av vilken träning jag vill utan att känna att jag misshandlar leder på grund av övervikt.

Jag vill ha en stark kropp som klarar av att utsättas för bergsklättring, extrema fjällvandringar och galna löpar/cykeltävlingar för att dessa saker jag nyss nämnde är mina drömmar jag har på lång sikt. Drömmar som legat så högt upp bland molnen att jag har glömt av dem. Nu håller jag på att fånga dem genom min omläggning till kosten och träning.

Jag väger precis 100kg nu, men jag tycker att ingenting händer på vågen, men däremot känner jag att det händer saker på kroppen. Jag har inte mätt mig men jag känner på mina kläder som sitter mer och mer slappt. Det är okej att vågen står still, även om jag såååå gärna vill under 100 nu så jag jag tillfreds och känner, det kommer, när det kommer. Jag vet att jag kommer aldrig att sluta jaga mina drömmar. 

Jagar du dina?