Vill man, så går det

En alldeles uppenbar rubrik, men faktum är att många inklusive jag själv i bland säger jag vill, men kan inte, det går inte, motivationen saknas och så vidare. Jag har gjort flera försök att gå ner i vikt med lchf, modifast, GI, xenical, och träning. Men vill man (på riktigt) så går det.

Dieterna klarade jag av i ca tre dagar, sen började jag att "fuska" och efter det blev dom bara en av mina misslyckanden. Träningen har gått sådär. Jag har börjat med promenader, som jag tillslut "gav" för lite svett så då började jag att jogga, tror ni att mina fötter och knän höll för det? Näpp, så tillslut blev motionen en av mina misslyckanden.

Jag har en hel bunt med misslyckanden i min ryggsäck så när min läkare pratade förstånd med mig insåg jag på riktigt vilken fara min grava övervikt för med sig. Om jag skulle fortsätta "äta och träna rätt" så skulle min kropp vara för trasig för att det skulle räcka med "bra mat och bra motion" - skillnaden på detta försök på viktnedgång jämfört med förut är att jag vill. Det är troligtvis därför att jag passerat min "3-dagarsgräns" utan några tankar på fusk.

Dag 6 och jag är ledig i 10dagar till. Otroligt skönt! Dom två senaste morgnarna har jag varit pigg i huvudet när jag precis vaknat. En för mig helt ny känsla. Jag är makalöst trött och orkeslös, men i kroppen. Jag vet inte om det har med mitt lchf;andet att göra eller om det är något annat, hur det än är så att det en välkommen känsla.  Att vakna och allt känns blurry som det gjort senaste tiden har bara tungt, jobbigt och stressande.

Nu kallar dagens måsten.

Hörs sen.