tisdag 8 januari 2013

Fetto


Jag signade upp på ett nytt gym idag och skulle bland annat få en tisha som välkomstpresent. Dom frågade vilken storlek jag ville ha och jag svarade menade men skämtsamt "mjaa XL, va" - då dom bara hittade en large frågade dom om det skulle gå bra ändå och jag svarade "knappast, men jag lär ju kunna ha den så småningom..Jag är ju här" och skrev på pappret för årskortet. Till svar fick jag ett skamset "dom är ju rätt små i storlekarna dessa" sen pep dom iväg och letade vidare och fann en XL.

Gulligt att dom fortsatte leta och jag tror att jag kommer att trivas där! Fräscht och fint gym. Denna händelse fick mig att fundera på att vi tjockisar får utstå rätt mycket menande blickar, diverse klädproblem och mångas förutfattade meningar om att man på nått sätt är lika ointelligent och korkad som fettet man bär. När man har så pass mycket självinsikt och kan driva med sig själv med andra, då blir situationen i stället pinsamt för den man pratar med.

Ibland känner jag ett behov att klappa dessa på huvudet och säga "jag vet att jag är tjock och att jag dålig människa som misshandlar min kropp, det är okej" vissa kan ge någon ursäkt och då tänker jag för min själv  "there there" :-) Att trösta andra för att dom hamnar i en pinsam situation känns som som en dum sak-  som att fettot inte har nog med ut med (mestadels självförvållande) utmaningar.

Dag 23, jag är lite trött idag än igår och lättretlig är jag, med ett tålamod som en treåring. Detta beror på dålig sömn. Det händer det saker i mitt huvud. Jag börjar att ifrågasätta min hunger. I morse åt jag ingenting, jag var bubblig i magen och mådde lite illa, så jag plockade med mig några omelettemuffins till jobbet för att äta när hungern tilltog, vilket den gjorde vid lunchtid. Jag kör inte med periodisk fasta bör tilläggas.


Sambon frågade mig försiktigt om jag inte är hungrig oftare nu då jag minskat mina portioner radikalt- ofrivilligt och jag äter nästan häften så mycket nu jämfört med innan. Mitt svar var, nej. Jag kan inbilla mig att jag är hungrig någon timme efter att jag ätit, men det är magkatarren som bråkar då och den "hungern" kan jag skilja på nu men inte förut för att då ifrågasatte jag aldrig mina hungerskänslor- dom fick styra skutan. Hur det än är så är de förändringar som sker i tankemönstren välkomna.

Lite siffror för idag då, mindre grädde, mer smör.
Skaldemans ratio = 1,2









En liten "tummen upp" bild från idag. Jag blir mindre och mindre anonym "in the real worl" och det betyder att jag blir mer och mer trygg.























Nighty night, sleep tight.

/A

2 kommentarer:

  1. Fastnade för din blogg.. precis som du så har jag också precis börjat på Lchf.. du har hållit igång lite längre än mig! jag använder också shape up, bra att mäta med! Önskar dig lycka till! :)

    SvaraRadera
  2. Sandra, kul att du tittade in och lämnade en kommentar, jag önskar dig lycka till! :-)

    SvaraRadera