Trött och orkeslös

Dag 3, herrejösses vad trött jag är.  Förutom att jag är i omställningsfasen där man faktiskt kan bli trött och orkeslös så jobbar kroppen på högvarv för att försöka göra något åt smärtan i hälen. Det går åt en del energi bara att ta sig från ett steg till ett annat eftersom att jag haltar och därmed belastar kroppen helt onaturligt och galet.  Jag är så jävla trött på alla skit jag satt mig själv i. Bra jobbat där Fröken A, skit bra...

Jag skrev igår tror jag att jag nog äter för lite. Mina dagar passerar ganska bra, tills att det är "lunchtid" och i två dagar nu har jag nästan fått en obehaglig känsla i magen. Den påminner om när jag förr blev så hungrig att jag mådde illa, men det är ändå inte samma för att den känslan kom smygande.  Denna hunger kommer utan förvarning och skriker "ät nu, or else" - när or else uppstår, får jag ont, tills att jag äter och då växer maten i munnen. Detta händer förövrigt bara vid lunchtid. Kanske är det för lite frukost?

I morse prövade jag ytterligare en frukosttyp och det var äggröra innehållande två ägg, fyra skivor kalkon, fyra skivor ost , 0,5dl grädde och salt och peppar. Jag orkade äta knappt hälften, jag fick skölja ner mycket med vatten för att jag var nära att hulka igen. Vad är det för fel? Är det normalt detta, eller är det min hjärna som spelar mig trix? Jag kan utan problem äta äggröra på helgerna och må toppen, likaså med frukostmuffins och ägg med bacon... Hmm.

För en vecka sedan stod vågen på 122- det högsta jag vägt i hela mitt liv förövrigt. i förrgår stod den på 120,9 och i morse stod den på 118,5 - det var ett tag sedan jag jag låg under 120. Jag har legat mellan 119-122 i drygt sex månader. Jag tror inte att det är LCHF som fick vågen att visa 118,5, det är nog hela omställningen i sig med maten, vatten och så vidare. Jag hurrar inte över detta än, dom där kilona har jag liksom pendlat med ett tag nu. Eller jag hurrar lite tyst i smyg för mig själv :)


Jag känner mig positiv till att jag mentalt bestämt mig för detta, jag känner att detta kommer att bli bra. En av anledningarna är att jag omges av socker hela dagarna, gratis kaffelatte på jobbet, juleskum som sambon älskar, choklad, pasta, riskakor, knäck, pepparkakstryffel och vaniljfudge och vist, jag kan känna mig lite sugen sådär, men inte som förut, då jag var sugen och hade en "bara en bit, det kan inte skada"-tanke. Den finns inte nu och inte är jag deppig för det!

Nu ska jag ta och slå mig ner i soffan och slösurfa på lite bloggar, forum och annat skojigt innan jag lägger mig och sover. By the way, jag har en fråga som får avsluta dagens inlägg: brukar man ha insomningssvårigheter i omställningsfasen?

Hörs i morgon,

/A